Monday, October 11, 2010

A slum-free India

Tänkte göra ett försök att placera in de projekt vi är inblandade i, i ett lite större perspektiv. I början av 2010 introducerades nämligen ett nytt statligt program som går under namnet Rajiv Awas Yojana (RAY) och innehåller riktlinjer för hur “slum-free city planning” ska implementeras. RAY kommer successivt att ersätta JNNURM (Jawaharlal Nehru National Urban Renewal Mission) som funnits sedan 2005. Syftet med JNNURM har varit att förbättra levnadsförhållanden och infrastrukturen i ett utvalt antal indiska städer. Projekten i såväl Bhubaneswar som Puri ligger som vi tidigare nämnt inom ramen för detta program. Detta innebär att ca 80 % av finansieringen kommer från indiska regeringen medan delstaten Orissa och de respektive kommunerna i Bhubaneswar och Puri tillsammans står för ca 10%. I andra delstater kan fördelningen mellan de olika finansiärerna vara olika. Orissa som är en ganska fattig delstat får ett relativt stort bidrag. Det som däremot är lika i alla JNNURM-projekt är att de boende själva måste bidra med 10 % av byggkostnaden.

Till skillnad från RAY verkar JNNURM inte ha haft en så tydligt fokus på att långsiktigt arbeta för att få bort slummen. RAY baseras på ett brett angreppssätt som bl.a. innebär att integrera slumområdena i de formella systemen för att möjliggöra att grundläggande service håller samma nivå som resten av staden.


Ansvaret ligger på delstatsregeringarna att ta fram en handlingsplan dels för upprustning av de befintliga slumområden, dels för hur tillkomsten av nya slumområden ska undvikas. För varje stad ska en "slum-free city-plan" tas fram för att sedan integreras i kommunernas motsvarighet till översiktsplan. 10 % av kommunägd mark ska också avsättas för bostäder åt fattiga.

Som underlag för handlingsplanen ska varje stad gör en kartläggning av slumområden - både geografiskt och socioekonomiskt. Ungefär en sådan kartläggning som SPARC/Mahlia Milan/NSDF redan håller på att ta fram för Cuttack alltså. En förhoppning är att andra städer kan kopiera den modell man använt i Cuttack dvs att låta de boende själva vara en aktiv part i kartläggningen.


RAY fokuserar även på bristen på mark och bostäder i städerna vilket i dagsläget gör det omöjligt för fattiga att få tak över huvudet utan att ta till illegala tillvägagångssätt.

Allt detta låter mycket bra och ambitiöst. Från vissa håll har kritiker menat att det är väl ambitiöst att tro att det inte ska finnas någon slum kvar i Indien om 5-7 år som regeringen satt upp som mål. Samtidigt är det ett sätt att få fart på projekt runt om i landet. I en intervju med NSDF´s grundare Joachim Arputham påpekar han att förändringar av lagar, finansieringsprinciper och byråkrati inte spelar någon större roll för att målet med "a slum-free India " ska lyckas. Som framgångsfaktor lyfter han istället fram fyra P´n : Public - people- private- participation. Målet kan bara up
pnås av sluminvånarna själva, inte av politiker eller ekonomer. Låter mycket klokt tycker jag!

Saturday, October 9, 2010

Tillsammans



I november 2008 sökte jag Wernstedt stipendiet för att genom ASF åka till 3 orter av olika karaktär i Indien och studera underlag för kollektiva boendeformer. Jag hade som ambition att ta fram ett plan över ett sådant förslag. Ansökan var uppbyggd kring mitt engagemang i Indiengruppen för ASF. I juli 2009 stod jag höggravid på Kungsholmstorg i Stockholm då jag blev uppringd och gratulerad för att jag hade tilldelats stipendiet! OJ, WOW, men, NU ?!?… hur skall det här gå till?

Pappaledighet! Sverige är fantastiskt med delad föräldraledighet. Vi väntade ett år med att åka för att flickan skulle bli stor nog att pilla på allting och stoppa det i munnen så att min man skulle vara säker på att vara ordentligt sysselsatt. :-) Automatiskt ställs krav på boende och aktivitet för medföljande högt på listan, vilket också styr min vistelse här en del. En postgraduate kurs ”Resources 09, beyond development” på konsthögskolan på halvfart under det gångna året blev min förberedelse. De första månaderna sov sig min dotter genom föreläsningarna. Någonstans vid 6 månaders ålder och någon kommentar från en föreläsare om att det var härligt med så interaktiv publik så började åtminstone jag tappa koncentrationen och kanske även en och annan kurskamrat. Jag avrundade någonstans där.

När öppningen kom från SPARC om att de behövde arkitekter i Orissa så jag hoppade på möjligheten att skaffa mig mer erfarenhet att jobba direkt på uppdrag av SPARC . Tiden i Orissa skall ge mig lite mer erfarenhet, referensramar och kött på benen och framför allt skulle jag ha tid till förberedelse och projekt att relatera till. Nu har lite mer än en månad gått och det börjar bli dags att successivt tänka på vad stipendiet var avsett för.

Även om det inte är någon ren forskning som jag håller på med så hade jag en tes,.. och som många teser så omformuleras de med ökad kunskap och förståelse för situationen. Min första tanke var att kollektiva lösningar ger kvinnorna mer tid för annat. Ett större gemensamt kök och matlag där man bara behöver laga mat någon enstaka gång i månaden. Istället tänkte jag att dessa kvinnor skulle kunna lägga någon timme varje dag på utbildning… i Puri till exempel är bara 50 % av invånarna läs- och skrivkunniga. Vidare tror jag att jag hade någon idé om att det måste finnas en idealisk storlek på en sådan kollektiv lösning och kanske även en standardiserad fysisk struktur. Detta förutsätter en tomt…och de växer inte alltid på träd. Men, kollektiv består av individer och kanske är det så att lösningar måste skräddarsys.

Kollektiva boendeformer kan finnas till av flera olika anledningar. I maj deltog jag i International Conference of Collaborative Housing i Stockholm. Det gav snarare en skjuts åt tankar om alternativa boendeformer i ensamma och individualistiska västerlandet. Det är snarare i kollektivhusboendets äldre historia som jag kan hitta någon social jämförelse med vad vi möts av i Indien. En viss form av kollektiva boendeformer skulle kunna passa grannfruarna. De som har valt att stanna hemma med barnen deras första 8-10 levnadsår för att det inte finns någon barnomsorg som de kan lita på och för att deras föräldrar bor för långt bort. Jag kan bara fråga min man om hur kul det är att sitta i medelklassförorten Patia en hel dag utan inplanerad aktivitet, eller om grannbarnen inte släpps ut för att leka för att det regnar,.. eller hur trött man blir på alla lösa hundar och kor och allt skräp som ligger överallt. Barnvänligt?

Naturligtvis kan man inte på en månad eller två helt och hållet förstå den existerande sociala strukturen och de sociala mönstrens förändring i samband med urbaniseringen, men man kan få en vag uppfattning. Områden som vi hittills har jobbat med har varit ärvd mark och i samband med omstrukturering av områdena och nya bostäder så ingår det att planera in sönernas och deras familjers hus på föräldrarnas mark. Detta är starka sociala strukturer där jag hittills inte riktigt sett öppningar för förslag på kollektiva lösningar. De bor ju nästan redan i kollektiv och har gjort så i hela sitt liv, och helt smärtfritt är det inte, särskilt inte om det redan är trångbott.

Kollektivt boende i den bemärkelsen som jag har syftat på tror jag har större genomslag där man inte äger mark från början. Sådana områden finns i Bhubaneswar och jag ser fram emot att besöka dem inom de närmsta dagarna.
Ett exempel på resultat av en markägande familj i Cuttack: En familj med tre syskon inkl. barn bor på en liten gemensam yta. De har gemensamt kök, lagar mat separat men äter tillsammans. Anledningen att de lagar maten separat beror inte på storleken på grytan, utan på olika inkomstnivåer i familjerna. En överenskommelse i familjen helt enkelt.

Jag kommer att fortsätta att dela med mig av mina tankar. Välkomna med kommentarer och frågor! Mvh Anna

Wednesday, October 6, 2010

Stretch and skew





Det regnar idag trots att jag inte hängt ut någon tvätt på takterassen. Vi överrumplades av vattenmassorna på lunchen och fick ta en rickshaw tillbaka från lunchrestaurangen till kontoret för att inte dränkas i vatten. Temperaturen är nu nere i behagliga 27 både ute och inne och våra hjärnor kan åter arbeta. Vi som var på vippen att åberopa arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2000:42, 31-33 §§) och åka till poolen istället.

Jag läste igenom mitt senaste blogginlägg om förra veckans arbete i Puri och insåg att trots mina ansträngningar att förklara kort och begripligt så blev det ganska rörigt. Försvarar mig med att projektet faktiskt är ganska rörigt. För oss. Slummen har inte blivit kartlagd förut så det saknas genomgående korrekt kartmaterial. Det som finns lider av att saker ändras fort, hus byggs och rivs, en karta blir snabbt förlegad. Sen är själva projektets natur komplicerad. Det handlar om medborgarmedverkan. En demokratiprocess som alltid är svår. Särskilt när den vänder sig till människor som inte alltid vet sin rätt eller kan tala för sig. Som vi nämnt innan är målet att stärka dessa människor, utbilda dem och ge dem möjlighet att utnyttja sina demokratiska rättigheter. En process som måste få ta sin tid.

När vi igår jämförde listorna med de boendes tomtstorlekar och vår uppritning i cad efter helgens platsbesök var det inte mycket som stämde. Vissa tomter var alldeles för stora andra för små. Varför? Vårt ritunderlag som Mahila Milan mätt upp verkade korrekt. Jämförelsen med flygbilder från Google Earth såg bra ut. Kunde det vara ett konverteringsfel av enheter? Listan var i acre. Cad-ritningen i meter. Vi konverterade och konverterade. Jo, vi hade gjort rätt. Kan det vara listan som var fel? Nej, vi kollade av den mot allas lagfarter och det stämde.


Kvar finns möjligheten att de boende pekat ut fel gränser. Kanske vet de inte riktigt vart tomtgränsen går, kanske tänkte de skaffa sig lite extra land, kanske har de köpt till eller sålt land utan att det blivit registrerat. Vi satt och diskuterade med de andra på kontoret som är inblandade i projektet. Att gå ut igen i området och börja mäta, ifrågasätta deras information och skapa oro skulle vara dåligt för den fortsatta processen. Kommunen har inget eget kartmaterial över området. Kanske kan man få dem att mäta upp och ta ansvar för en korrekt karta? Det vi fått av dem hittills är en ”revenue map” från 1988. Kopierad tusen gånger och antagligen skriven på pergament. Den visar fastighetsgränserna i området. De skall vara samma som de tomtgränser vi var ute och mätte in häromdagen. Med lite stretch, skew och god vilja kan den passas in i Cadritningen och stämmas av med de tomtgränser vi ritat. Där är vi nu.

Tuesday, October 5, 2010

Börjar få lite flyt...

Tillbaka i Bhubaneswar och dags att ta tag i materialet vi samlade in i Puri. Nu har vi varit i Indien i ca en månad och själv känner jag att det är först nu vi börjar ha lite flyt med jobbet. Kommunikationen med övriga på kontoret fungerar mycket bättre. Troligen är det en kombination av att vi lugnat ner oss i vår iver att vilja förstå allt på en gång, och de övrigas förståelse för vilken information vi behöver för att kunna uträtta något. Vi har helt enkelt börjat lära känna varandra bättre.
Ofta finns det inte ett enkelt svar på det vi vill veta. Ett exempel på detta är markägarstrukturer. Att reda ut hur detta hänger ihop är en del av processen, inte något man enkelt kollar upp i kommunens fastighetsregister. Vi har också infört veckoavstämningar. Det är inte alltid lätt att få tid med de andra på kontoret. Framförallt Shibani som är samordnare, är en upptagen kvinna. Så inbokade avstämningar känns bra. Det andra mötet som skulle varit igår blev visserligen uppskjutet. Det blir förhoppningsvis av idag, man vet aldrig. Man får ta det steg för steg...

Saturday, October 2, 2010

Ghoka Sahi och Mangala Sahi- Puri

Invånare i Ghoka Sahi

Denna vecka har vi varit i Puri. Staden vid vattnet. Känt för Jagannath Mandir, en av de heligaste pilgrimsmålen för hinduer i Indien, och då det begav sig ett av hippierörelsens starkaste nästen.

Kontoret har i uppdrag att uppgradera tre olika slumområden här. Vi har besökt två av dem denna vecka. Projekten här är i en mycket tidigare fas än det i Nayapalli, Bhubaneswar. De lokala representanterna från Mahila Milan och NSDF har tillsammans med ”slumledarna” gått runt i områdena och mätt upp husen med hjälp av måttband. Deras arbete har sedan sammanställts till en cadritning där husen som ingår i projektet är numrerade. Denna ritning har vi nu som underlag tillsammans med en lista på alla boende som ingår i projektet. Listan är sammanställd av kommunen (PMC). På listan är det markerat vem som äger bostaden, vilken tomt den tillhör och hur stor tomten är. Nu gäller det att jämföra och se så att de två dokumenten stämmer med varandra och lista ut vart tomtgränserna går. En tomt kan ha flera hus med olika ägare. Vi har redan märkt att husen verkar vara ritade med korrekta mått, men att förhållandena dem emellan inte stämmer. Det finns ingen officiell karta över områdena, så vi får jämföra med Google Earth och ta lite strategiska mått.


Listor och lagfarter jämförs. Husen får nummer efter ritningen. Och regn..

Med oss på vandringen finns Sujit vår projektledare på kontoret, representanter från Mahila Milan, NSDF, slumledare och efter hand som dagen går, stora delar av sluminvånarna. Varje hus besöks. De boende visar sina lagfarter och pekar ut gränser. Vi jämför med listan, ritar in tomtgränser och mäter. Ibland blir det bråk. Vem äger vad, vart går tomtgränsen? De som inte får ta del av projektet visar sitt missnöje. Då är det bra att ha med slumledarna. De fungerar som medlare. Är väl insatta i området, känner de boende och vet ofta vilka tomtgränser som gäller. SPARCs strategi är just att få med de boende i processen. Alla skall känna sig delaktiga, gemensamt skall man arbeta fram en plan med vägar och avloppssystem för området. Projektet handlar inte bara om nya hus, utan framför allt att ge sluminvånarna en röst och starkare ställning. En viktig del i arbetet är Mahila Milans sparkonton. Alla som är med i projektet måste starta ett sparkonto för huset. De kan senare ta lån som täcker deras del på 10% av byggkostnaderna. Då blir de inte passiva bidragstagare utan aktiva boende. Detta kan jämföras med kommunens ursprungliga plan. De har ritat in en villamatta på området som inte tar den minsta hänsyn till befintliga vägar, hus, tomter och tempel. Deras plan skulle innebära att allt rivs. Även hus som inte är med i projektet och som ofta är i bra skick. De områden vi besökt här har en bra grundstruktur och mycket som är värt att bevara. På sina ställen finns riktiga gator av cement med diken för avrinning av regnvatten. Fina små tempel och statyer.

Målet med arbetet är att få ett korrekt underlag. Vet vi varje tomts storlek och utbredning kan vi föreslå att de hus som rivs byggs upp på en annan del av tomten. På så sätt kan varje yta utnyttjas på ett effektivare sätt.

Friday, October 1, 2010

Summary of Collaboration in English

Some collaboration background in English for you who are not familiar with Swedish and to make up for the fact that we are having difficulties with the regular ASF-homepage.

ASF - Sweden is addressing the urban poor in order to contribute in planning and technical environmental issues, social housing and incremental upgrading. The aim is to apply skills and knowledge with respect to the three dimensions of sustainability: environmental, social and economic design and planning. ASF will assist in participatory planning and in creating positive habitats that work for the urban poor. The learning processes are to be shared locally through workshops and seminars in both ends where students, professionals and civil society will be involved. All work will be documented for future application on similar situations elsewhere.


ASF collaborates with SPARC, an Indian organization which organizes slum dwellers in more than 70 Indian cities in order to find solutions in housing and sanitation. www.sparcindia.org


Some examples of exchanges within the India project are:


Helena Ohlsson studied women´s use of public space in a changing Dharavi for 6 months 2008-2009.


Anna Olsson and Ingrid Svenkvist are working within the collaboration with SPARC in Orissa during the autumn of 2010.


Anna Engvall recieved funding from Wernstedt (Chalmers University of Technology) and spends the autumn of 2010 partly in Orissa gaining experience in different phases of slum upgrading as a background for her thoughts about cohousing solutions.


Anna Vindelman (urban planner and environmental analyst) representative of ASF attended the conference "Informal Cities". She is networking with institutions, NGO´s and stresses the importance of environmental thinking.


Anna Vindelman is also the contact person for the project in India. You can contact her through email (anna.vindelman@gmail.com) or telephone (+ 46703490652).


ASF-Sweden collaborates with Indian slum organisation


ASF-Sweden collaborates with SPARC, an Indian non-governmental organisation (NGO) which organises slum dwellers in more than 70 Indian cities in order to find solutions in housing and sanitation. Together with the National Slum Dwellers Federation (NSDF) and Mahila Milan (Kvinnor tillsammans), SPARC has formed an alliance in order to support the urban poor to access secure and healthy habitats in the cities. The ultimate aim of the alliance is to produce urban and development practices and policies that are inclusive of the poor. One important aspect in all projects is that the poor must be partners, not beneficiaries.


Within this collaboration, ASF has sent one archiect and one planner from Sweden to take part in the daily works of the Alliance. During the autumn 2010, Anna Olsson and Ingrid Svenkvist are staying in Orissa. Anna Engvall who recieved funding from Wernstedt (Chalmers) also spends time in Orissa gaining experience in different phases of slum upgrading.


Currently the Orissa-branch of the Alliance is working with three different projects, which are all in different phases of implementation.

  • Nayapalli, Bhubaneswar, In-situ slum upgrading. The layout plan for the area is being finalised with roads, sewerage etc. Some houses are already under construction and plans are being produced for other beneficiaries that want to start building.
  • Puri. This project has just started. Beneficiaries have been identified and now proposals for how the area should be upgraded are to be developed.
  • Cuttack. GIS-mapping of slum areas. Also Mahila Milan conducts a slum profile. Next step will be to connect a database with the slum profile to the slum boundaries.
Anna, Ingrid and Anna are involved in all three projects, assisting with e.g. ideas for area layout and house types. Learning and understading how SPARC, NSDF and Mahila Milan operate is also an important part of the collaboration.