Dag 8

Nu har vi varit i Indien i drygt en vecka. Jag börjar så smått vänja sig vid värmen. Eller nej. Inte ännu. Konstant täckt av ett lager svett som blandas med avgaser och damm. Tänker att det duger bra som solskydd.

Vi har nu landat i Bhubaneswar, provinshuvudstad i Orissa. Det är här vårt kontor ligger och staden vi kommer utgå från. En miljon människor bor här. Lika mycket som i Stockholm. Men staden känns som en jätteby. Med låg byggnadsstruktur och dammiga vägar. Vi hyr ett hus i ett nybyggt medelklassområde norr om staden. Har fått igång en svajig internetuppkoppling. Just nu installerar de AC, denna miljövidriga uppfinning som vi redan blivit helt beroende av. Läser ”Laurie Baker. Life works and writings” och drömmer om hus med naturligt ventilationssystem.

Under veckan som har gått har vi besökt flera av SPARCs projekt. De kan kategoriseras i två grupper:

In-situ: delvis uppgradering av befintlig slum. De hus som klassas ”kaccha” rivs och nya byggs upp på deras ställe. Ett kaccha-hus är vanligtvis byggt av korrugerad plåt, papp eller presenningar. I äldre slum finns även ”pacca”. Rejälare hus byggt i tegel eller betong. Dessa berörs inte av projektet. Det första projekt av denna typ byggs just nu i Pune. Två svenska arkitekter, Sara Göransson och Filipe Balestra, har varit med och utarbetat de nya hustyperna.

Ett kaccha hus har rivits och lämnat ett hål, lite längre bort har bygget kommit igång

Relocation: det mer klassiska sättet att bygga bort slum. Hela slumområdet rivs och de boende flyttas till nybyggda bostäder antingen i närheten men ibland på en helt annan plats. Ofta gäller projekten de slumområden som byggts längs järnväg eller andra farliga platser. Eller så har marken blivit alltför attraktiv när stadens gränser flyttas utåt.

Men ett bättre liv består inte bara av en bra bostad. När boendet ligger långt ut och man får åka pendeltåg in till staden istället sjunker livskvalitén. Kanske blir restiden omöjlig och man mister jobbet. De starka sociala strukturerna som fanns i slummen försvinner i och med flytten. I de projekt som drivs av SPARC försöker man flytta människor från exempelvis samma gata i slummen till ett och samma hyreshus för att behålla den gemenskapen.

Utanför Pune ligger dessa färgglada längor byggda av SPARC och Mahila Milan.

In-situ gör det lättare att fortsätta livet som innan. De som bor i äldre centrala slumområden som Dharavi i Bombay har ofta anställning nära. Om de inte har en liten verkstad i bottenplan. Problemet med in-situ är att det tar tid. Och är komplicerat. Rent byggnadstekniskt. Tänk dig att bära in byggnadsmaterial på små vindlande gångvägar, ibland knappt en meter breda. Det är en lång process där ägandeförhållanden skall klargöras, varje centimeter yta debatteras. Det är svårt att bredda vägar och skapa öppna ytor då ingen vill släppa en centimeter av sin boyta..