Åter i kontrasternas Mumbai. Det var ett par år sen sist för oss båda men härligt att vara tillbaka. Staden fortsätter att växa vertikalt, metron är under fortsatt utbyggnad, taxibilar av ambassador-modell från 50-talet ersätts successivt av ny gasdrivna modeller, sea link som ska minska belastningen på stadens existerande bilnät står klar, ca hundra nya flyovers är under konstruktion, trendiga restauranger poppar upp i stadens förorter, fortsatt strömmar ca 1000 människor in till staden varje dag, hurtiga över- och medelklassindier joggar fortsatt motsols varv efter varv på den lilla löpbanan i Joggers Park, rökförbud har införts på offentliga platser, färgglada rislampor och diyas-stånd kantar stadens gator inför den annalkande högtiden Diwali. En synlig fysisk utveckling, men många av de kulturella och sociala skillnaderna är fortsatt påtagliga. Fortfarande lever ca 60 procent av Mumbais befolkning i de av kommunen definierade slumområdena och stadens offentliga rum är inte, formellt eller informellt, tillgängliga för alla. De sociala skillnaderna och misstänksamheten mellan de olika sociala grupperna kvarstår. Det blir tydligt när vi äter middag med en vän från de lägre kasterna och han får kritiska blickar och kommentarer från personalen. Ett tecken på att han inte är välkommen.
Innan vi ger oss i väg till Orissa passar vi på att lära oss lite av några intressanta människor och organisationer som finns här i Mumbai. I dag började vi dagen med att äta lunch tillsammans med Dean d’Cruz från kontoret Mozaic i Goa. Dean har varit involverad i framtagandet av delstaten Goas regionplan, där han speciellt har arbetat med att engagera medborgarna i processen. Regionplanen i Goa har en helt annan detaljeringsgrad än exempelvis Stockholms regionplan och innehåller bland annat långtgående riktlinjer för lokalisering och täthet av ny bebyggelse. Deans engagemang och arbete började som en kritisk reaktion på ett framtaget planförslag och ledde till att han blev en del i projektgruppen. Initialt fokuserades dialogerna med medborgarna på att öka människor förståelse för vad planen skulle få för inverkan på deras liv och omgivning. Genom arbete i olika fokusgrupper togs nya förslag fram och kommunen verkar nu positiv till att utveckla ”village level planning” i andra planeringsprocesser.
Efter en inspirerande lunch träffar vi senare på eftermiddagen våra kontakter på organisationen SPARC, som vi ska samarbeta med. SPARC har sitt huvudkontor i en gammal, sliten men charmig skolbyggnad från kolonialtiden. På kontoret arbetar ett tjugotal personer med olika bakgrund och uppgifter i organisationen. Tillsammans med organisationens grundare och direktör Mrs Sheela Patel, Sundar Burra och arkitekten Keya Kunte lägger vi upp de stora ramarna för det arbete vi ska utföra när vi kommer till Orissa. Organisationen har önskemål om att vi ska delta i arbetet med planeringen av ett nytt bostadsområde för de människor som idag bor i ett slumområde vid en av de floder som omger staden. Eftersom området översvämmas vid varje monsun så är människorna av säkerhetsskäl nu tvungna att flytta. Arbetet kommer bestå av en inventering och analys av området gällande levnadsvillkor, familjesammansättning, användning av offenliga miljöer och försörjning samt förslag på hur dessa aspekter kan tas upp i designen av det nya området. Vi kommer fortsätta diskussionen med andra involverade under veckan här i Mumbai. 
No comments:
Post a Comment