Vi kan skymta Kali Vihar när vi kör på bron över floden Kathajodi in till staden Cuttack. Området ligger på flodens bank och vattnet har stor betydelse för det dagliga livet. Naijna som är en av de ansvariga för Mahila Milans arbete i området visar oss sitt hem. Hon bor med sin familj, sina tre bröders familjer samt två vänners familjer på en kringbyggd gård med bostadshus, ladugård och pujarum (hinduiskt bönerum). Varje år drabbas de hårt av översvämningar från floden som stiger upp till 1,70 på husväggarna. Detta innebär att de varje år blir tvungna att flytta till evakueringslokaler under någon månad. Detta år var särskilt problematiskt då de tvingades att sälja 18 av sina 20 kor. Naijmas man tillverkar och säljer Paneer (indisk färskost som används i många maträtter). Även gårdens brunn är förorenad sedan den senaste översvämningen. Området saknar avlopp, men har tillgång till el.
Många män i Kali Vihar är cykelrickshawförare och de flesta kvinnor jobbar som hembiträden. Därutöver gör majoritet tillfälliga byggnadsjobb och okvalificerade småjobb. Området har en rural prägel med hus av tegel, bambu och halmtak och de boende har migrerat från olika delar av delstaten Orissa.
Vi besöker även Satichaura, som kallas ”ragpickers area”. Här bor ca 240 familjer av vilka flertalet försörjer sig på att samla in och sälja vidare plast, papper och glas. Området är fattigare än Kali Vihar. Oftast försörjer en person hela familjen och under en bra dag kan en person tjäna ca 50 Rs (ca 1 dollar). Att leva på en-två dollar per dag klassas av FN som att leva i extrem fattigdom. Husen är byggda av bambustänger som klätts med plast och till viss del tak av halm eller gräs. Varje år efter monsunen tvingas de bygga upp sina hus på nytt. De flesta är muslimer. Området saknar avlopp och rent vatten. Det finns en handpump i området, men vattnet är förorenat. Detta är det enda vatten man har tillgång till. Så trots att alla vet att det är smutsigt används det som dricksvatten, vilket genererar en del sjukdomar. Sina behov gör man på flodbanken och vattnet i floden används för tvätt.
Kali Vihar och Satichaura är två av de 14 ”slumområden” som ingår i projektet som vi är involverade i. Den som kan bevisa att de har en bostad i något av dessa områden ska få ersättningsbostad inom ramen för det statliga programmet Rajiv Awas Yojana, RAY. Programmet för ett så kallat ”slumfritt” Indien. Ersättningsbostäderna är 25 kvm per familj. Detta projekt har från början drivits av Mahila Milan tillsammans med de boende och de har försökt få ersättningsmark i sju år. UDRC är också noga med att det Mahila Milan som är drivande genom hela processen och att kunskapen som tas fram om området ska finnas hos de som bor där. De ska ha samma information som ex. kommunen och diskussioner ska kontinuerligt föras kring utformning av det nya området.
För utförligare beskrivning av de olika organisationerna se Anna Engvalls inlägg från september 2010: http://asforissa.blogspot.com/2010/09/organisationerna.html
No comments:
Post a Comment