Shared space – är Indien en förebild?

Jämfört med Mumbai är egentligen trafiken i Bhubaneswar ganska avslappnad. Trots detta får tanken på att själv sitta bakom ratten mig att börja svettas ymnigt. Väjningsplikt, stanna vid övergångställe, hålla avstånd och inte byta fil hur som helst – alla kunskaper från svenska körskolan känns omöjliga att tillämpa. Snabba reaktioner och förmågan att visa att man ska fram är det som gäller här. Och allra viktigast - att använda tutan. Högt och ofta.
Autorickshaw är det sätt vi tar oss till och från jobbet. Fungerar som taxi och kostar sisådär 150 rupies (ca 30 SEK för 3 pers) för en 30-40 minuter lång färd. Fungerar bra. Men återigen, det hade fungerat ännu bättre om vi kunde göra oss förstådda . Nu är det inte helt ovanligt att vi hamnar nån helt annanstans än vi tror vi sagt…

Eftersom Bhubaneswar i stor utsträckning byggdes ut på 60-talet, är vägnätet väl tilltaget. Flerfiliga, raka vägar med förhållandevis hög standard dominerar utanför den gamla stadskärnan. Innan man vet ordet av har man dock svängt av från dessa stora leder och hamnat på små trånga gator med decimeterdjupa ”potholes”. Timmarna efter ett monsunregn ser de ut som en leråker.

Det som dominerar i trafiken är motorcyklar, vespor och självklart autorickshaw. Personbilar är i minoritet. Lokalbussar och mindre lastbilar susar förbi då och då. Trots att majoriteten av fordonen tar liten plats är trängseln stor vid vissa tider på dygnet. Trottoarer existerar i stort sett inte, vilket gör att alla trafikslag inklusive fotgängare och cyklister delar samma yta. Som en liten extra krydda rör sig kossor och hundar helt obehindrat mitt i trafiken. Är det här möjligen förebilden till ”shared space” som så många stadsplanerare hemma talar sig varma för? Helt bekväm känner man sig i alla fall inte som fotgängare i denna miljö. Åtminstone inte som svensk, indierna däremot verkar dödsföraktande kasta sig ut så fort en liten lucka uppstår.

Det som förvånar något är att det tycks funka ganska bra. Ska inte sticka under stol med att vi sett mc-förare som vurpat och en och annan påkörd hund. Eftersom jag inte har någon statisk på trafikolyckor i det här landet ska jag inte heller ge mig för djupt in i en diskussion kring detta. Inte heller ifrågasätta svensk trafiksäkerhet. Men, nog kan man fundera lite om vi inte ibland tar i lite i överkant med vägbulor och cirkulationsplatser….eller?