Nyligen presenterades siffror som visar att nästa år kommer 93 miljoner människor i Indien att bo i slummen. Det innebär en ökning med 23 % de senaste 10 åren och är betydligt mer än tidigare prognoser visat.
För 10 år sedan enades 191 av FN´s medlemsstater om de åtta millenniemålen för att minska fattigdomen i världen (The Millennium Declaration). I dagarna samlas världens ledare i New York för att diskutera det fortsatta arbetet för att nå målen. Ett av målen (goal 7, target 11) innebär att ”…by 2020, to have achieved a significant improvement in the lives of at least 100 million slum dwellers”. Det arbete som SPARC/ODRC utför är ett betydelsefullt led i att uppnå detta mål.
Många har säkert en ungefärlig uppfattning om hur ett slumområde ser ut. Sanningen är att slumområden skiljer sig åt på samma sätt som andra delar av staden. Vad som kallas slum är också olika i olika delar av världen. En kåkstad i Kapstaden är något annat en favela i Rio eller för den delen än Dharavi i Mumbai. Områden ser olika ut på samma sätt och byggnaderna som finns där varierar. Men framförallt kanske det är invånarna som är olika. Invånarna i slumområden är, till skillnad vad det ibland ges sken av, ingen homogen grupp. Graden av fattigdom och vilka grundläggande behov som inte är uppfyllda kan variera mellan områden, men även inom ett och samma område.
UN-Habitat har bl.a. i skriften Slums of the World: The face of urban poverty in the new millennium? (2003) resonerat en del kring begreppet slum. För den som är intresserad rekommenderas denna skrift. UN-Habitat´s definition av ett slum-hushåll är bra att ha i bakhuvudet. Enligt denna är det en grupp av individer som bor under samma tak där ett eller flera av följande behov inte är uppfyllda:
För 10 år sedan enades 191 av FN´s medlemsstater om de åtta millenniemålen för att minska fattigdomen i världen (The Millennium Declaration). I dagarna samlas världens ledare i New York för att diskutera det fortsatta arbetet för att nå målen. Ett av målen (goal 7, target 11) innebär att ”…by 2020, to have achieved a significant improvement in the lives of at least 100 million slum dwellers”. Det arbete som SPARC/ODRC utför är ett betydelsefullt led i att uppnå detta mål.
Många har säkert en ungefärlig uppfattning om hur ett slumområde ser ut. Sanningen är att slumområden skiljer sig åt på samma sätt som andra delar av staden. Vad som kallas slum är också olika i olika delar av världen. En kåkstad i Kapstaden är något annat en favela i Rio eller för den delen än Dharavi i Mumbai. Områden ser olika ut på samma sätt och byggnaderna som finns där varierar. Men framförallt kanske det är invånarna som är olika. Invånarna i slumområden är, till skillnad vad det ibland ges sken av, ingen homogen grupp. Graden av fattigdom och vilka grundläggande behov som inte är uppfyllda kan variera mellan områden, men även inom ett och samma område.
UN-Habitat har bl.a. i skriften Slums of the World: The face of urban poverty in the new millennium? (2003) resonerat en del kring begreppet slum. För den som är intresserad rekommenderas denna skrift. UN-Habitat´s definition av ett slum-hushåll är bra att ha i bakhuvudet. Enligt denna är det en grupp av individer som bor under samma tak där ett eller flera av följande behov inte är uppfyllda:
- Durable housing of a permanent nature that protects against extreme climate conditions.
- Sufficient living space which means not more than three people sharing the same room.
- Easy access to safe water in sufficient amounts at an affordable price.
- Access to adequate sanitation in the form of a private or public toilet shared by a reasonable number of people.
- Security of tenure that prevents forced evictions.
Vi har pratat en del kring är vad som egentligen karaktäriserar ett slumområde. Karaktären på de områden vi besökt hittills har varierat en hel del. Framförallt skiljer sig Mumbai från Bhubaneswar. Det verkar finnas mer än en definition av vad som räknas som slumområden här i Indien. Vilken som tillämpas tycks variera mellan olika delar av landet. Det spelar roll om ett slumområde är ”notified” eller inte. Exakt vad det betyder för invånarna har vi dock inte fått kläm på än… Inför nästa års folkräkning i Indien finns förslag om att vidga begreppet slum något. Det skulle isåfall innebära ett område med minst 20-25 hushåll som uppfyller följande kriterium: takmaterial annat än betong, ej tillgång till dricksvatten, ej tillgång till toalett samt avsaknad av avlopp.
Förutom dessa uppenbara brister finns det kvaliteter som är värda att notera, exempelvis i områden som Nayapalli som är det område vi besökt mest. Ganska många stora träd har hittills kunnat sparas och skänker välbehövlig skugga åt invånarna. Ett annat positivt inslag är små kiosker som säljer lite av varje. Att hela området dessutom ligger relativt centralt i stan gör att avstånden till annan service och eventuellt arbetsmöjligheter är korta. Husen är däremot små och av låg standard. Även de gemensamma ytorna är mycket begränsade. Katcha-husen, dvs de informella byggnaderna är låga, murade i lertegel och putsade med lerputs. Taket är ofta ett sadeltak av halm men en del hus har också korrugerade plåttak. Inte sällan är taken täckta med plast för att det inte ska regna in. Det område i Cuttack som vi besökte första dagen hade en annorlunda karaktär. En tidigare by på landsbygden som blivit inkorporerad i staden och därmed betraktas som slum. Här var avstånden långa till service och arbetstillfällen, medan både de privata och gemensamma ytorna var väl tilltagna.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att man vid slumuppgradering – liksom i all annan planering – måste utgå från platsens förutsättningar. Man ska inte luras att tro att bara för att människor lever under fattiga förhållanden kan man applicera en och samma lösning överallt. En ganska självklar iakttagelse egentligen.
No comments:
Post a Comment