…är en femdagars höstfestival, på vissa håll tio. Kontoret har hållt stängt i några dagar, medan vi passade på att fly staden för stranden och Puri för att jobba med Mangala - och Gokha Sahi, och för att ha lite Puja vi också. Detta visade sig på sätt och vis att vara en vinstlott när man har en 14 månaders liten krabat i resesällskapet, men kanske lite snopet då vi insåg att det enda som fanns att se av Durga Pujan i Puri var gatorna runt det stora Jagannath templet som vi inte får gå in i.
Vi har i varje fall lyckats uppfatta att den hinduiska och Indiska Durga Pujan har mycket gemensamt med den kristna och västerländska julen: Vi börjar med Indiens luciamorgon, julotta eller motsvarande julaftonsdisney: Durga Puja-känslan initieras med Mahishasuramardini – ett två timmar långt radioprogram som har varit populärt sedan 1950-talet. Det är en inspelad version av ett uppträdande som tidigare ägde rum ”live”. Man vaknar traditionellt kl 04 på Mahalaya dags morgon för att lyssna på dessa för dagen speciella morgonchants.
Det dekoreras med blinkande ljus och blomstergirlanger, och man kan köpa mängder med småprylar och små ornament för just den här högtiden, precis som under den västerländska julen. Återigen detta med dekor som tycks ha en betydande plats i tillvaron; Pyramider av sötsaker i olika färger och former som försäljarna frenetiskt viftar bort flugor från vid åsynen av eventuella köpare. Guldramar med idolbilder på gudarna och traditionella tryck och mönster. Souvenirer i snäckform, täljstensfigurer, avstängd trafik, trängsel och en ljudnivå som kräver att man höjer rösten ännu ett snäpp för att tala med personen bredvid.
I Sverige tar man vara på dygnets ljusaste timmar för att promenera ner julmaten under juldagarna över gnistrande snö, kisande i det krispiga solskenet med de nya julklappsvantarna på. I Indien promenerar familjerna kvällstid då den heta solen gått ned, iklädda sina nya sjalar. Under festlighetern klär man sig i nya kläder och ger sina närmaste presenter.
Jag gissar att Indiens processioner med chanter och hamrande på metallföremål med vatten som slutmål och allrahelst Ganges heliga vatten, motsvarar våra julspel och körer i kyrkorna. Vattnet symboliserar Gudinnans avfärd och återförening med sin man i Himalaya (låter mer som en kombination av vårt Kristi himmelfärd och dopet). Processionen kanske till och med kan liknas vid ett luciatåg. De mer ordnade dansuppvisningarna på scen har inte varit offentliga i den bemärkelsen jag hade hoppats. Kanske motsvarar det en biljett till Nötknäpparsviten som här är få förunnat.
Durga Puja var länge en högtid förknippat med de rika, då endast de hade råd att betala för festligheterna. Efter självständigheten förändrades detta och man började tillsätta ”festkomitéer” för områden och stadsdelar. Insamlingar gjordes genom dörrknackning, lotterier och konserter, överskottet skänktes till välgörenhet. Idag spelar företagssponsorerna en ganska stor roll.
Och inte att förglömma, den religiösa aspekten; jesuskrubban versus skulpturen av den tioarmade gudinnan,… tio armar? Därav kvinnans simultankapacitet.
I Bhubaneswar har förberedelserna pågått i flera veckor. Stora strukturer i bambu har satts upp på flera håll i staden. I förra veckan kläddes dessa slutligen i tyg i fantasifulla färger och former. Plötsligt blev kontorets anonyma gata en paradgata framför ett jättelikt tempel i vitt och brandgult. Dessa tillfälliga byggnader heter ”Pandals” och fungerar som kapell där man kan besöka skulpturer av gudinnan, och där kan även icke-hinduer få gå in. Pandals är rituella centrum för festligheterna där människor möts för att lägga blommor pushpanjali på morgonen. Rituella trumslagare – dhakis, spelar på sina stora trummor dhak – och man visar sina färdigheter under rituell dans aarati. Runt dessa Pandals samlas främst ungdomar kvällstid och umgås och promenerar mellan de många stånden med snacks. Ungdomsfyllan och påverkan av diverse substanser framgår inte i beskrivningar av Durga Puja på nätet, men det är lika påtagligt som under sveriges nyårsfirande. Pandals känns i övrigt som en ypperlig uppgift för arkitektstudenternas första år under utbildningen.
Under självständighetskampen beslutades att vem som helst oberoende av kast, tro eller religion kunde delta i festligheterna. Detta var ett medvetet ställningstagande för att infria en känsla av gemenskap. Durga blev då symbol för den indiska självständighetskampen efter att de hinduiska reformisterna identifierade Durga med Indien. Efter Indiens självständighet blev Durga Puja en av världens mest firade högtider. Vi konstaterar att den låga invandringen av hinduer till europa har fram till idag hållt oss ovetande om denna högtid.
Vi har i varje fall lyckats uppfatta att den hinduiska och Indiska Durga Pujan har mycket gemensamt med den kristna och västerländska julen: Vi börjar med Indiens luciamorgon, julotta eller motsvarande julaftonsdisney: Durga Puja-känslan initieras med Mahishasuramardini – ett två timmar långt radioprogram som har varit populärt sedan 1950-talet. Det är en inspelad version av ett uppträdande som tidigare ägde rum ”live”. Man vaknar traditionellt kl 04 på Mahalaya dags morgon för att lyssna på dessa för dagen speciella morgonchants.
Det dekoreras med blinkande ljus och blomstergirlanger, och man kan köpa mängder med småprylar och små ornament för just den här högtiden, precis som under den västerländska julen. Återigen detta med dekor som tycks ha en betydande plats i tillvaron; Pyramider av sötsaker i olika färger och former som försäljarna frenetiskt viftar bort flugor från vid åsynen av eventuella köpare. Guldramar med idolbilder på gudarna och traditionella tryck och mönster. Souvenirer i snäckform, täljstensfigurer, avstängd trafik, trängsel och en ljudnivå som kräver att man höjer rösten ännu ett snäpp för att tala med personen bredvid.
I Sverige tar man vara på dygnets ljusaste timmar för att promenera ner julmaten under juldagarna över gnistrande snö, kisande i det krispiga solskenet med de nya julklappsvantarna på. I Indien promenerar familjerna kvällstid då den heta solen gått ned, iklädda sina nya sjalar. Under festlighetern klär man sig i nya kläder och ger sina närmaste presenter.
Jag gissar att Indiens processioner med chanter och hamrande på metallföremål med vatten som slutmål och allrahelst Ganges heliga vatten, motsvarar våra julspel och körer i kyrkorna. Vattnet symboliserar Gudinnans avfärd och återförening med sin man i Himalaya (låter mer som en kombination av vårt Kristi himmelfärd och dopet). Processionen kanske till och med kan liknas vid ett luciatåg. De mer ordnade dansuppvisningarna på scen har inte varit offentliga i den bemärkelsen jag hade hoppats. Kanske motsvarar det en biljett till Nötknäpparsviten som här är få förunnat.
Durga Puja var länge en högtid förknippat med de rika, då endast de hade råd att betala för festligheterna. Efter självständigheten förändrades detta och man började tillsätta ”festkomitéer” för områden och stadsdelar. Insamlingar gjordes genom dörrknackning, lotterier och konserter, överskottet skänktes till välgörenhet. Idag spelar företagssponsorerna en ganska stor roll.
Och inte att förglömma, den religiösa aspekten; jesuskrubban versus skulpturen av den tioarmade gudinnan,… tio armar? Därav kvinnans simultankapacitet.
I Bhubaneswar har förberedelserna pågått i flera veckor. Stora strukturer i bambu har satts upp på flera håll i staden. I förra veckan kläddes dessa slutligen i tyg i fantasifulla färger och former. Plötsligt blev kontorets anonyma gata en paradgata framför ett jättelikt tempel i vitt och brandgult. Dessa tillfälliga byggnader heter ”Pandals” och fungerar som kapell där man kan besöka skulpturer av gudinnan, och där kan även icke-hinduer få gå in. Pandals är rituella centrum för festligheterna där människor möts för att lägga blommor pushpanjali på morgonen. Rituella trumslagare – dhakis, spelar på sina stora trummor dhak – och man visar sina färdigheter under rituell dans aarati. Runt dessa Pandals samlas främst ungdomar kvällstid och umgås och promenerar mellan de många stånden med snacks. Ungdomsfyllan och påverkan av diverse substanser framgår inte i beskrivningar av Durga Puja på nätet, men det är lika påtagligt som under sveriges nyårsfirande. Pandals känns i övrigt som en ypperlig uppgift för arkitektstudenternas första år under utbildningen.
Under självständighetskampen beslutades att vem som helst oberoende av kast, tro eller religion kunde delta i festligheterna. Detta var ett medvetet ställningstagande för att infria en känsla av gemenskap. Durga blev då symbol för den indiska självständighetskampen efter att de hinduiska reformisterna identifierade Durga med Indien. Efter Indiens självständighet blev Durga Puja en av världens mest firade högtider. Vi konstaterar att den låga invandringen av hinduer till europa har fram till idag hållt oss ovetande om denna högtid.
No comments:
Post a Comment