Invånare i Ghoka Sahi Denna vecka har vi varit i Puri. Staden vid vattnet. Känt för Jagannath Mandir, en av de heligaste pilgrimsmålen för hinduer i Indien, och då det begav sig ett av hippierörelsens starkaste nästen.
Kontoret har i uppdrag att uppgradera tre olika slumområden här. Vi har besökt två av dem denna vecka. Projekten här är i en mycket tidigare fas än det i Nayapalli, Bhubaneswar. De lokala representanterna från Mahila Milan och NSDF har tillsammans med ”slumledarna” gått runt i områdena och mätt upp husen med hjälp av måttband. Deras arbete har sedan sammanställts till en cadritning där husen som ingår i projektet är numrerade. Denna ritning har vi nu som underlag tillsammans med en lista på alla boende som ingår i projektet. Listan är sammanställd av kommunen (PMC). På listan är det markerat vem som äger bostaden, vilken tomt den tillhör och hur stor tomten är. Nu gäller det att jämföra och se så att de två dokumenten stämmer med varandra och lista ut vart tomtgränserna går. En tomt kan ha flera hus med olika ägare. Vi har redan märkt att husen verkar vara ritade med korrekta mått, men att förhållandena dem emellan inte stämmer. Det finns ingen officiell karta över områdena, så vi får jämföra med Google Earth och ta lite strategiska mått.
Listor och lagfarter jämförs. Husen får nummer efter ritningen. Och regn..
Med oss på vandringen finns Sujit vår projektledare på kontoret, representanter från Mahila Milan, NSDF, slumledare och efter hand som dagen går, stora delar av sluminvånarna. Varje hus besöks. De boende visar sina lagfarter och pekar ut gränser. Vi jämför med listan, ritar in tomtgränser och mäter. Ibland blir det bråk. Vem äger vad, vart går tomtgränsen? De som inte får ta del av projektet visar sitt missnöje. Då är det bra att ha med slumledarna. De fungerar som medlare. Är väl insatta i området, känner de boende och vet ofta vilka tomtgränser som gäller. SPARCs strategi är just att få med de boende i processen. Alla skall känna sig delaktiga, gemensamt skall man arbeta fram en plan med vägar och avloppssystem för området. Projektet handlar inte bara om nya hus, utan framför allt att ge sluminvånarna en röst och starkare ställning. En viktig del i arbetet är Mahila Milans sparkonton. Alla som är med i projektet måste starta ett sparkonto för huset. De kan senare ta lån som täcker deras del på 10% av byggkostnaderna. Då blir de inte passiva bidragstagare utan aktiva boende. Detta kan jämföras med kommunens ursprungliga plan. De har ritat in en villamatta på området som inte tar den minsta hänsyn till befintliga vägar, hus, tomter och tempel. Deras plan skulle innebära att allt rivs. Även hus som inte är med i projektet och som ofta är i bra skick. De områden vi besökt här har en bra grundstruktur och mycket som är värt att bevara. På sina ställen finns riktiga gator av cement med diken för avrinning av regnvatten. Fina små tempel och statyer.
Målet med arbetet är att få ett korrekt underlag. Vet vi varje tomts storlek och utbredning kan vi föreslå att de hus som rivs byggs upp på en annan del av tomten. På så sätt kan varje yta utnyttjas på ett effektivare sätt.
Kontoret har i uppdrag att uppgradera tre olika slumområden här. Vi har besökt två av dem denna vecka. Projekten här är i en mycket tidigare fas än det i Nayapalli, Bhubaneswar. De lokala representanterna från Mahila Milan och NSDF har tillsammans med ”slumledarna” gått runt i områdena och mätt upp husen med hjälp av måttband. Deras arbete har sedan sammanställts till en cadritning där husen som ingår i projektet är numrerade. Denna ritning har vi nu som underlag tillsammans med en lista på alla boende som ingår i projektet. Listan är sammanställd av kommunen (PMC). På listan är det markerat vem som äger bostaden, vilken tomt den tillhör och hur stor tomten är. Nu gäller det att jämföra och se så att de två dokumenten stämmer med varandra och lista ut vart tomtgränserna går. En tomt kan ha flera hus med olika ägare. Vi har redan märkt att husen verkar vara ritade med korrekta mått, men att förhållandena dem emellan inte stämmer. Det finns ingen officiell karta över områdena, så vi får jämföra med Google Earth och ta lite strategiska mått.
Listor och lagfarter jämförs. Husen får nummer efter ritningen. Och regn..Med oss på vandringen finns Sujit vår projektledare på kontoret, representanter från Mahila Milan, NSDF, slumledare och efter hand som dagen går, stora delar av sluminvånarna. Varje hus besöks. De boende visar sina lagfarter och pekar ut gränser. Vi jämför med listan, ritar in tomtgränser och mäter. Ibland blir det bråk. Vem äger vad, vart går tomtgränsen? De som inte får ta del av projektet visar sitt missnöje. Då är det bra att ha med slumledarna. De fungerar som medlare. Är väl insatta i området, känner de boende och vet ofta vilka tomtgränser som gäller. SPARCs strategi är just att få med de boende i processen. Alla skall känna sig delaktiga, gemensamt skall man arbeta fram en plan med vägar och avloppssystem för området. Projektet handlar inte bara om nya hus, utan framför allt att ge sluminvånarna en röst och starkare ställning. En viktig del i arbetet är Mahila Milans sparkonton. Alla som är med i projektet måste starta ett sparkonto för huset. De kan senare ta lån som täcker deras del på 10% av byggkostnaderna. Då blir de inte passiva bidragstagare utan aktiva boende. Detta kan jämföras med kommunens ursprungliga plan. De har ritat in en villamatta på området som inte tar den minsta hänsyn till befintliga vägar, hus, tomter och tempel. Deras plan skulle innebära att allt rivs. Även hus som inte är med i projektet och som ofta är i bra skick. De områden vi besökt här har en bra grundstruktur och mycket som är värt att bevara. På sina ställen finns riktiga gator av cement med diken för avrinning av regnvatten. Fina små tempel och statyer.
Målet med arbetet är att få ett korrekt underlag. Vet vi varje tomts storlek och utbredning kan vi föreslå att de hus som rivs byggs upp på en annan del av tomten. På så sätt kan varje yta utnyttjas på ett effektivare sätt.
No comments:
Post a Comment