I november 2008 sökte jag Wernstedt stipendiet för att genom ASF åka till 3 orter av olika karaktär i Indien och studera underlag för kollektiva boendeformer. Jag hade som ambition att ta fram ett plan över ett sådant förslag. Ansökan var uppbyggd kring mitt engagemang i Indiengruppen för ASF. I juli 2009 stod jag höggravid på Kungsholmstorg i Stockholm då jag blev uppringd och gratulerad för att jag hade tilldelats stipendiet! OJ, WOW, men, NU ?!?… hur skall det här gå till?
Pappaledighet! Sverige är fantastiskt med delad föräldraledighet. Vi väntade ett år med att åka för att flickan skulle bli stor nog att pilla på allting och stoppa det i munnen så att min man skulle vara säker på att vara ordentligt sysselsatt. :-) Automatiskt ställs krav på boende och aktivitet för medföljande högt på listan, vilket också styr min vistelse här en del. En postgraduate kurs ”Resources 09, beyond development” på konsthögskolan på halvfart under det gångna året blev min förberedelse. De första månaderna sov sig min dotter genom föreläsningarna. Någonstans vid 6 månaders ålder och någon kommentar från en föreläsare om att det var härligt med så interaktiv publik så började åtminstone jag tappa koncentrationen och kanske även en och annan kurskamrat. Jag avrundade någonstans där.
När öppningen kom från SPARC om att de behövde arkitekter i Orissa så jag hoppade på möjligheten att skaffa mig mer erfarenhet att jobba direkt på uppdrag av SPARC . Tiden i Orissa skall ge mig lite mer erfarenhet, referensramar och kött på benen och framför allt skulle jag ha tid till förberedelse och projekt att relatera till. Nu har lite mer än en månad gått och det börjar bli dags att successivt tänka på vad stipendiet var avsett för.
Även om det inte är någon ren forskning som jag håller på med så hade jag en tes,.. och som många teser så omformuleras de med ökad kunskap och förståelse för situationen. Min första tanke var att kollektiva lösningar ger kvinnorna mer tid för annat. Ett större gemensamt kök och matlag där man bara behöver laga mat någon enstaka gång i månaden. Istället tänkte jag att dessa kvinnor skulle kunna lägga någon timme varje dag på utbildning… i Puri till exempel är bara 50 % av invånarna läs- och skrivkunniga. Vidare tror jag att jag hade någon idé om att det måste finnas en idealisk storlek på en sådan kollektiv lösning och kanske även en standardiserad fysisk struktur. Detta förutsätter en tomt…och de växer inte alltid på träd. Men, kollektiv består av individer och kanske är det så att lösningar måste skräddarsys.
Kollektiva boendeformer kan finnas till av flera olika anledningar. I maj deltog jag i International Conference of Collaborative Housing i Stockholm. Det gav snarare en skjuts åt tankar om alternativa boendeformer i ensamma och individualistiska västerlandet. Det är snarare i kollektivhusboendets äldre historia som jag kan hitta någon social jämförelse med vad vi möts av i Indien. En viss form av kollektiva boendeformer skulle kunna passa grannfruarna. De som har valt att stanna hemma med barnen deras första 8-10 levnadsår för att det inte finns någon barnomsorg som de kan lita på och för att deras föräldrar bor för långt bort. Jag kan bara fråga min man om hur kul det är att sitta i medelklassförorten Patia en hel dag utan inplanerad aktivitet, eller om grannbarnen inte släpps ut för att leka för att det regnar,.. eller hur trött man blir på alla lösa hundar och kor och allt skräp som ligger överallt. Barnvänligt?
Naturligtvis kan man inte på en månad eller två helt och hållet förstå den existerande sociala strukturen och de sociala mönstrens förändring i samband med urbaniseringen, men man kan få en vag uppfattning. Områden som vi hittills har jobbat med har varit ärvd mark och i samband med omstrukturering av områdena och nya bostäder så ingår det att planera in sönernas och deras familjers hus på föräldrarnas mark. Detta är starka sociala strukturer där jag hittills inte riktigt sett öppningar för förslag på kollektiva lösningar. De bor ju nästan redan i kollektiv och har gjort så i hela sitt liv, och helt smärtfritt är det inte, särskilt inte om det redan är trångbott.
Kollektivt boende i den bemärkelsen som jag har syftat på tror jag har större genomslag där man inte äger mark från början. Sådana områden finns i Bhubaneswar och jag ser fram emot att besöka dem inom de närmsta dagarna. Ett exempel på resultat av en markägande familj i Cuttack: En familj med tre syskon inkl. barn bor på en liten gemensam yta. De har gemensamt kök, lagar mat separat men äter tillsammans. Anledningen att de lagar maten separat beror inte på storleken på grytan, utan på olika inkomstnivåer i familjerna. En överenskommelse i familjen helt enkelt.
Jag kommer att fortsätta att dela med mig av mina tankar. Välkomna med kommentarer och frågor! Mvh Anna
Pappaledighet! Sverige är fantastiskt med delad föräldraledighet. Vi väntade ett år med att åka för att flickan skulle bli stor nog att pilla på allting och stoppa det i munnen så att min man skulle vara säker på att vara ordentligt sysselsatt. :-) Automatiskt ställs krav på boende och aktivitet för medföljande högt på listan, vilket också styr min vistelse här en del. En postgraduate kurs ”Resources 09, beyond development” på konsthögskolan på halvfart under det gångna året blev min förberedelse. De första månaderna sov sig min dotter genom föreläsningarna. Någonstans vid 6 månaders ålder och någon kommentar från en föreläsare om att det var härligt med så interaktiv publik så började åtminstone jag tappa koncentrationen och kanske även en och annan kurskamrat. Jag avrundade någonstans där.
När öppningen kom från SPARC om att de behövde arkitekter i Orissa så jag hoppade på möjligheten att skaffa mig mer erfarenhet att jobba direkt på uppdrag av SPARC . Tiden i Orissa skall ge mig lite mer erfarenhet, referensramar och kött på benen och framför allt skulle jag ha tid till förberedelse och projekt att relatera till. Nu har lite mer än en månad gått och det börjar bli dags att successivt tänka på vad stipendiet var avsett för.
Även om det inte är någon ren forskning som jag håller på med så hade jag en tes,.. och som många teser så omformuleras de med ökad kunskap och förståelse för situationen. Min första tanke var att kollektiva lösningar ger kvinnorna mer tid för annat. Ett större gemensamt kök och matlag där man bara behöver laga mat någon enstaka gång i månaden. Istället tänkte jag att dessa kvinnor skulle kunna lägga någon timme varje dag på utbildning… i Puri till exempel är bara 50 % av invånarna läs- och skrivkunniga. Vidare tror jag att jag hade någon idé om att det måste finnas en idealisk storlek på en sådan kollektiv lösning och kanske även en standardiserad fysisk struktur. Detta förutsätter en tomt…och de växer inte alltid på träd. Men, kollektiv består av individer och kanske är det så att lösningar måste skräddarsys.
Kollektiva boendeformer kan finnas till av flera olika anledningar. I maj deltog jag i International Conference of Collaborative Housing i Stockholm. Det gav snarare en skjuts åt tankar om alternativa boendeformer i ensamma och individualistiska västerlandet. Det är snarare i kollektivhusboendets äldre historia som jag kan hitta någon social jämförelse med vad vi möts av i Indien. En viss form av kollektiva boendeformer skulle kunna passa grannfruarna. De som har valt att stanna hemma med barnen deras första 8-10 levnadsår för att det inte finns någon barnomsorg som de kan lita på och för att deras föräldrar bor för långt bort. Jag kan bara fråga min man om hur kul det är att sitta i medelklassförorten Patia en hel dag utan inplanerad aktivitet, eller om grannbarnen inte släpps ut för att leka för att det regnar,.. eller hur trött man blir på alla lösa hundar och kor och allt skräp som ligger överallt. Barnvänligt?
Naturligtvis kan man inte på en månad eller två helt och hållet förstå den existerande sociala strukturen och de sociala mönstrens förändring i samband med urbaniseringen, men man kan få en vag uppfattning. Områden som vi hittills har jobbat med har varit ärvd mark och i samband med omstrukturering av områdena och nya bostäder så ingår det att planera in sönernas och deras familjers hus på föräldrarnas mark. Detta är starka sociala strukturer där jag hittills inte riktigt sett öppningar för förslag på kollektiva lösningar. De bor ju nästan redan i kollektiv och har gjort så i hela sitt liv, och helt smärtfritt är det inte, särskilt inte om det redan är trångbott.
Kollektivt boende i den bemärkelsen som jag har syftat på tror jag har större genomslag där man inte äger mark från början. Sådana områden finns i Bhubaneswar och jag ser fram emot att besöka dem inom de närmsta dagarna. Ett exempel på resultat av en markägande familj i Cuttack: En familj med tre syskon inkl. barn bor på en liten gemensam yta. De har gemensamt kök, lagar mat separat men äter tillsammans. Anledningen att de lagar maten separat beror inte på storleken på grytan, utan på olika inkomstnivåer i familjerna. En överenskommelse i familjen helt enkelt.
Jag kommer att fortsätta att dela med mig av mina tankar. Välkomna med kommentarer och frågor! Mvh Anna
No comments:
Post a Comment